Drömmen om Kurt

Jag stod på en strand, med ryggen mot havet. jag sprang till en grupp med människor som kallades 'Kurt' (personerna hette inte 'Kurt', gruppen som enhet hette 'Kurt'). Jag frågade Kurt vad de gjorde där, och de sa att de skulle jobba. De frågade om jag också skulle göra det, och jag ljög 'ja'.

Jag och Kurt gick till kanten mellan stranden och en gräsplan, några meter bort vid Uppsävja Skola (en skola för årskurserna 1-6 i Uppsala, för de oinsatta). En ung kvinna började berätta för Kurt vad de skulle göra. jag kunde inte höra henne, så jag tappade intresset och traskade därifrån.

En av Kurt greppade tag i mig och hotade med slag. Han berättade att Kurts ledare hade dött, och att Kurt måste stå eniga för att protestera att Kurt inte fick ledigt. Jag nickade, och gick därifrån.

Jag var påväg hem. En Blond Kort Bekant såg mig, vinkade och sprang fram till mig. Hon berättade att hon bodde bodde granne med mig, och berättade att hon tänkte följa med mig till min dörr (ingen fråga, alltså).

Vi gick några meter, tills jag fick syn på Blomfröken hängandes över en cykel bakom en död buske. Jag gick dit, och EBKB sa att hon skulle vänta vid utgången till bostäderna.

Blomfröken var inte överraskad att se mig, trots att jag visste att jag inte var där jag borde vara. Hon frågade mig när jag skulle lämna staden. Jag svarade i slutet av denna månad (september). Blomfröken sken upp och sa att hon skulle dra från staden först vid augusti, så vi skulle ha tid för att träffas senare (augusti är visserligen före september, men sådana petitesser är oväsentliga i drömmar). Hon ville äta någonstans senare. Jag föreslog ett 'fint' och 'spännande' ställe.

Jag gick mot utgången igen, och blev helt chockad av att EBKB stod kvar och väntade. Vi började gå. EBKB klagade över att min mun aldrig slutade röra sig, att jag pratade non-stop. Jag sa att jag inte pratar mycket, utan folk i min närhet gör det. EBKB sa att jag ljög. Hon sa att mina lögner liknade chockladbruna trädörrar med rosa lister och rosa fluff till handtag.

Vägen hem var snöfylld. Vi passerade villor, med isvallar istället för staket. Överst på isvallarna, och utspritt lite varsomstans fanns det skulpturer av is. Samtliga statyer hade 'krigare' som tema, hade väldigt deformerade ansikten, och var väldigt estetiska. Ur vissa vinklar hade statyerna svarta detaljer.