När man säger 'Nu är det kokta fläsket stekt', så menar man att någonting blivit sämre lagt. Varför har det uttrycket blivit synonymt med en brun situation? Vad händer med kokt fläskt om man steker det? Smakar det illa? Misstolka mig inte nu, det här är inget 'Titta på mig, jag är gullig genom att filosofiera kring onödiga saker'. Eller jo, kanske lite. Men mest är det bara att jag hakat upp mig på det, och inte kan släppa't.
När vi ändå är inne på onödiga filosofier, hur uppkom sättet att skrika ut ett namn på en attack i anime och tecknade serier? Det jag menar, om det t.o.m. används i Prince of Tennis. En animeserie, om tennis. Och dom skriker ut sina specialare innan de slår dem. Om jag hade en specialare, jag skulle fan inte berätta för motståndaren innan jag gjorde den.
På tal om animeserier där man skriker ut attacken. Naruto är bra på sånt. Sen Shippuuden-delen började har det varit fröjd att 'införskaffa' avsnitten varje vecka. Men nu det senaste är en filler. Jag visste att det roliga skulle ta slut någon gång, serien har stressat igenom händelser värre än Uppsala-Stina. Tillslut kom den ifatt mangan, och måste uppehålla tiden på något sätt för att vänta in storyn. Filler var oundvikligt. Men har vi tur är det en grupp skapare med IQ-medelvärde högre än 50, har vi tur blir fillern se-bar.
På tal om se-bar. Jag skrev omtentan idag. Hur de två sakerna hänger ihop låter jag läsarens (dins) fantasi säga.
lördag 30 januari 2010
tisdag 26 januari 2010
måndag 25 januari 2010
Helgen som varit
*Lirade pokerturnering mot några ex-nollor och deras vänner i fredags. Kammade hem storvinsten på 500:-. Det fick mig att känna mig som en man. Roar. Vi måste göra't igen någon gång.
*Drog till CC och kollade på film igår. Vi såg The Children, The Hills Run Red och Paul Blart: Mall Cop. Sjuk, sjuk och sjukt kul, i den ordningen.
*Var och såg på Snabba cash på bio idag. Helt ok ändå, fastän den avvek lite väl mycket och ibland omotiverat från boken. När man skapar en film efter en bok behöver man inte bygga upp karaktärerna, de finns redan. Men varje avvikelse från boken gör att karaktärerna agerar out-of-character. Jag gillar inte sådant.
*Är det bara jag, eller har Umeå blivit vackrare över natten? Jag blev chockad av The Beautiful People som satt på bion.
*Sovmorgon till efter lunch.. jag tror nog jag ska försöka ta mig upp innan den digitala klockan klämtar tvåsiffrigt, om än tanken är lite lätt motbjudande nu.
*Mobilen har dött väldigt mycket idag, och det har inte räckt med att ta ut och stoppa in batteriet som vanligt. Jag har vart tvungen att hoppstarta den med laddaren. Jag börjar fundera på om jag inte ska köpa ny mobil ändå.. Nu är ju ett bra tillfälle, stor-CSN och allt. Men tror nog jag väntar, det kanske är tillfällig nedgång bara.
*Drog till CC och kollade på film igår. Vi såg The Children, The Hills Run Red och Paul Blart: Mall Cop. Sjuk, sjuk och sjukt kul, i den ordningen.
*Var och såg på Snabba cash på bio idag. Helt ok ändå, fastän den avvek lite väl mycket och ibland omotiverat från boken. När man skapar en film efter en bok behöver man inte bygga upp karaktärerna, de finns redan. Men varje avvikelse från boken gör att karaktärerna agerar out-of-character. Jag gillar inte sådant.
*Är det bara jag, eller har Umeå blivit vackrare över natten? Jag blev chockad av The Beautiful People som satt på bion.
*Sovmorgon till efter lunch.. jag tror nog jag ska försöka ta mig upp innan den digitala klockan klämtar tvåsiffrigt, om än tanken är lite lätt motbjudande nu.
*Mobilen har dött väldigt mycket idag, och det har inte räckt med att ta ut och stoppa in batteriet som vanligt. Jag har vart tvungen att hoppstarta den med laddaren. Jag börjar fundera på om jag inte ska köpa ny mobil ändå.. Nu är ju ett bra tillfälle, stor-CSN och allt. Men tror nog jag väntar, det kanske är tillfällig nedgång bara.
onsdag 20 januari 2010
lördag 16 januari 2010
Drömmen om de mysko varelserna
Jag var i en tågvagn, tillsammans med en man som dolde sitt ansikte med en konduktörhatt (sådan som de har i alla gamla amerikanska filmer). Han pekade mot en dörr som led till nästa vagn, och sa: "Gå in dit, men se upp, för den gör aldrig det man tror den gör." Han gav mig en kniv. Jag gick in.
I vagnen fanns det en hög med lådor slarvigt staplade i ett hörn, det nära vänstra hörnet när jag kom in. Bara en taklampa av två fungerade, så min sida av vagnen var helt mörk, medan andra sidan var upplyst. En herrejäkla mysko figur stod i ljukäglan av lampan. Han såg ut som ett barn på runt 10 år, utan hår eller konturer. Den närmsta jag kan komma i förklaring är Mr. Burns i The Simpsons, när folk trodde han var en alien, fast utan grönheten, det gröna skimmret, och lite mer kött på benen.
Jag gömde mig bland lådorna, i mörkret, och studerade varelsen litegrann. Jag råkade sparka till någonting på marken med foten, någonting som lät. Varelsen stirrade in mot mig i mörkret. Han fixerade blicken mot lådorna och gick sakta åt (mitt) höger. Plötsligt rusade han mot mitt håll, jag hoppade fram och stack han med kniven. Den studsade bort från han, han ignorerade mig totalt och sprang in i gömstället jag gömt mig i. Han satt bland lådorna och fnittrade för sig själv. Jag högg han igen. Kniven studsade igen, men den här gången började han snyfta. Jag lämnade vagnen, gick tillbaka till mannen som dolde ansiktet. Han sa att jag misslyckades mitt uppdrag, och skulle dödas i arenan.
(Hopp i drömmen.. ny dröm, kanske?)
Jag stod i en stor arena. Marken var lerig. Det fanns ett oräkneligt antal personer som satt på läktarna och hurrade. En lättklädd kvinna kom in till arenan genom en port, som stängdes efter henne. Hon sprang mot mig, hopppade på mig. Hon var riktigt svag, saknade kraft att till och med riva mig med sina naglar, eller bita mig med sina tänder. Hon fick ändå ner mig på rygg, och låg ovanpå mig. Hennes ansikte var märkligt brett och platt, hennes mun var bredare än mitt huvud. Hon började le, och hurrandet från läktarna vart mycket gladare.
Jag frågade henne hur det kom sig, varför alla vart så glada. Hon svarade: "Du håller på att ta av mig min BH, det betyder att vi snart är gifta." Jag knäppte upp den, och hennes bröst blottades. Hon la sig ner på rygg bredvid mig. En varelse, precis som den i förra drömmen, fast med kattöron, kom fram till oss. Hon sa den var våran son nu, och att vi snart skulle få en dotter också. Jag planerade på att fly, men människorna på läktarna kunde läsa mina tankar, och hoppade ner i arenaringen med spjut, och omringade mig.
Våran 'dotter' kom. Hon såg precis ut som våran son, fast hon hade svans också.
Jag drömmer inte mardrömmar. Men den här drömmen var fanimig bra nära. Oberäkneliga varelser som inte går att såra, ett samhälle som står enat mot mig, ett shotgun-marriage med en gräsligt ful kvinna, två barn som har drag av katter. Creepy.
I vagnen fanns det en hög med lådor slarvigt staplade i ett hörn, det nära vänstra hörnet när jag kom in. Bara en taklampa av två fungerade, så min sida av vagnen var helt mörk, medan andra sidan var upplyst. En herrejäkla mysko figur stod i ljukäglan av lampan. Han såg ut som ett barn på runt 10 år, utan hår eller konturer. Den närmsta jag kan komma i förklaring är Mr. Burns i The Simpsons, när folk trodde han var en alien, fast utan grönheten, det gröna skimmret, och lite mer kött på benen.
Jag gömde mig bland lådorna, i mörkret, och studerade varelsen litegrann. Jag råkade sparka till någonting på marken med foten, någonting som lät. Varelsen stirrade in mot mig i mörkret. Han fixerade blicken mot lådorna och gick sakta åt (mitt) höger. Plötsligt rusade han mot mitt håll, jag hoppade fram och stack han med kniven. Den studsade bort från han, han ignorerade mig totalt och sprang in i gömstället jag gömt mig i. Han satt bland lådorna och fnittrade för sig själv. Jag högg han igen. Kniven studsade igen, men den här gången började han snyfta. Jag lämnade vagnen, gick tillbaka till mannen som dolde ansiktet. Han sa att jag misslyckades mitt uppdrag, och skulle dödas i arenan.
(Hopp i drömmen.. ny dröm, kanske?)
Jag stod i en stor arena. Marken var lerig. Det fanns ett oräkneligt antal personer som satt på läktarna och hurrade. En lättklädd kvinna kom in till arenan genom en port, som stängdes efter henne. Hon sprang mot mig, hopppade på mig. Hon var riktigt svag, saknade kraft att till och med riva mig med sina naglar, eller bita mig med sina tänder. Hon fick ändå ner mig på rygg, och låg ovanpå mig. Hennes ansikte var märkligt brett och platt, hennes mun var bredare än mitt huvud. Hon började le, och hurrandet från läktarna vart mycket gladare.
Jag frågade henne hur det kom sig, varför alla vart så glada. Hon svarade: "Du håller på att ta av mig min BH, det betyder att vi snart är gifta." Jag knäppte upp den, och hennes bröst blottades. Hon la sig ner på rygg bredvid mig. En varelse, precis som den i förra drömmen, fast med kattöron, kom fram till oss. Hon sa den var våran son nu, och att vi snart skulle få en dotter också. Jag planerade på att fly, men människorna på läktarna kunde läsa mina tankar, och hoppade ner i arenaringen med spjut, och omringade mig.
Våran 'dotter' kom. Hon såg precis ut som våran son, fast hon hade svans också.
Jag drömmer inte mardrömmar. Men den här drömmen var fanimig bra nära. Oberäkneliga varelser som inte går att såra, ett samhälle som står enat mot mig, ett shotgun-marriage med en gräsligt ful kvinna, två barn som har drag av katter. Creepy.
torsdag 14 januari 2010
Kulturproblem
Har börjat glo på Welcome to the N.H.K istället för att plugga till omtentan. Det är en anime om en kille, som är en NEET (No Education, Employment or Training tror jag det står för). Dessutom är han en hikkomori (asocial till en punkt att det fått en egen benämning), och går runt och tror att allt beror på en enda stor konspiration. It's all good fun.
Fick mig att fundera dock. På svenska finns det inget ord motsvarande hikkomori. Inget substantiv passar, man kan inte säga: 'Han är en asocial'. Inte heller finns det ett samlingord för de som inte gör någonting (NEET). Soc:are är det närmsta jag kan komma i tanken, men man måste inte gå på soc-bidrag för att inte göra något, eller vara utbildad till något.
I motsats, så har jag inte hört ett enda ord om utbrändhet från Japan. I och för sig är det sparsamt i hela världen förutom Norden, har jag hört.
Jag anar en kulturskillnad.
Fick mig att fundera dock. På svenska finns det inget ord motsvarande hikkomori. Inget substantiv passar, man kan inte säga: 'Han är en asocial'. Inte heller finns det ett samlingord för de som inte gör någonting (NEET). Soc:are är det närmsta jag kan komma i tanken, men man måste inte gå på soc-bidrag för att inte göra något, eller vara utbildad till något.
I motsats, så har jag inte hört ett enda ord om utbrändhet från Japan. I och för sig är det sparsamt i hela världen förutom Norden, har jag hört.
Jag anar en kulturskillnad.
Tipsen
Så.. dessa tips. Kanske är dags att berätta lite om dem. Tipsen är egentligen inget större än saker jag funderat på att blogga om, men inte lyckats formulera mig kring. Jag har brytit ner tankarna till en mening, och skrivit den istället. Vid senare tillfälle kanske jag tar itu med dem, och skriver som folk. Kanske.
Kanske är lite väl lat av mig, men jag är inte helt i balans, som det är nu. Mina tankar studsar runt i virrvarret, jag är helt ur fokus. I förrgår vaknade jag runt 9.00, pigg och alert. Tills 11.00, där jag däckade till lite efter 13.00. Fastän jag somnade lite efter 23.00 kvällen innan var det som om jag inte sovit under natten alls.
Men, i sko it kveruleren. Hä å´årns sä i shléute.
Kanske är lite väl lat av mig, men jag är inte helt i balans, som det är nu. Mina tankar studsar runt i virrvarret, jag är helt ur fokus. I förrgår vaknade jag runt 9.00, pigg och alert. Tills 11.00, där jag däckade till lite efter 13.00. Fastän jag somnade lite efter 23.00 kvällen innan var det som om jag inte sovit under natten alls.
Men, i sko it kveruleren. Hä å´årns sä i shléute.
onsdag 13 januari 2010
tisdag 12 januari 2010
Chokladbollarnas 1, 2, 3
Tänkte göra chokladbollar idag. Först glömde jag smälta smöret innan jag blandade det med sockret. Det gick dåligt.
Sedan kom jag på idén att hälla i kaffet i socker-smör-blandningen, för att värma upp smöret. Bara det att jag råkade ta en hel kopp istället för de rekommenderade 2 matskedarna. Det gick sämre.
Sedan gjorde jag en helt ny sats. Jag vet inte riktigt varför, men det gick sämst.
Så nu har jag en stor märklig klump i ett glasspaket i frysen, tills ett tillfälelr kommer då jag känner mig mindre kräsen.
Jag borde inte hålla mig i köket..
Sedan kom jag på idén att hälla i kaffet i socker-smör-blandningen, för att värma upp smöret. Bara det att jag råkade ta en hel kopp istället för de rekommenderade 2 matskedarna. Det gick sämre.
Sedan gjorde jag en helt ny sats. Jag vet inte riktigt varför, men det gick sämst.
Så nu har jag en stor märklig klump i ett glasspaket i frysen, tills ett tillfälelr kommer då jag känner mig mindre kräsen.
Jag borde inte hålla mig i köket..
måndag 11 januari 2010
Jonthes fantastiska tips #2
Nöj dig aldrig med det du har. Var alltid tacksam över det du har.
(Jonthe's got his zen going on)
(Jonthe's got his zen going on)
Jonthes fantastiska tips #1
Köp Felix Ekologiska köttbullar.
Dyra, men ack så goda! (Jämfört med andra färdiggjorda sorter)
Dyra, men ack så goda! (Jämfört med andra färdiggjorda sorter)
torsdag 7 januari 2010
Beatbox
Fransos som beatboxar
Jag har bestämt mig för vad jag ska dedikera mitt liv åt. Jag ska lära mig beatboxa. Det är sjukt sjukt hur bra det låter.
Jag har bestämt mig för vad jag ska dedikera mitt liv åt. Jag ska lära mig beatboxa. Det är sjukt sjukt hur bra det låter.
tisdag 5 januari 2010
Drömmen om kiosken
Jag stod i en kiosk, som affärsbiträde. En Vän hade pengaproblem, och en Polare föreslog att jag skulle låna kiosken för att tjäna ihop det Vännen saknade. Kioskägaren lät mig låna kiosken för en dag, utan kostnad.
Dagen tog slut, det hade varit lite människor genom. Plötsligt kom det in ungefär 20 personer in i kiosken, däribland Polaren. Han gick till lösgodiset, ställde sig och började skopa. Jag tittade runt bland de andra besökarna, tlls jag uppmärksammade att ljudet från Polarens håll lät likadant. Han hade skopat samma sorts godis i typ en halvminut nu. Då såg jag att han skopade ner i sin väska han hade med sig.
Jag kände att jag inte hade någon lust att vara i närheten av det beteendet, och gick ut ur kiosken. Polaren kom ifatt och bjöd på godiset. Jag åt av det. Han sa att nu var det dags att få ihop pengarna från kioskägaren. Han plockade fram ett papper, ett kontrakt, ch bad mig skriva på det. Jag kunde inte läsa texten (för liten och suddig), så jag skrev på utan att läsa. Vi kom fram till kioskägarens hus. Polarn bad mig vänta utanför.
Efter ett tag kom Polaren ut. Han hade två sedelbuntar i sin hand. En på 5 miljoner, till mig, samt en på 1 miljon, till han. Jag gick till Vännen som behövde pengarna. Hon tog emot sedelbunten, mumlade någonting och gick iväg.
Dagen tog slut, det hade varit lite människor genom. Plötsligt kom det in ungefär 20 personer in i kiosken, däribland Polaren. Han gick till lösgodiset, ställde sig och började skopa. Jag tittade runt bland de andra besökarna, tlls jag uppmärksammade att ljudet från Polarens håll lät likadant. Han hade skopat samma sorts godis i typ en halvminut nu. Då såg jag att han skopade ner i sin väska han hade med sig.
Jag kände att jag inte hade någon lust att vara i närheten av det beteendet, och gick ut ur kiosken. Polaren kom ifatt och bjöd på godiset. Jag åt av det. Han sa att nu var det dags att få ihop pengarna från kioskägaren. Han plockade fram ett papper, ett kontrakt, ch bad mig skriva på det. Jag kunde inte läsa texten (för liten och suddig), så jag skrev på utan att läsa. Vi kom fram till kioskägarens hus. Polarn bad mig vänta utanför.
Efter ett tag kom Polaren ut. Han hade två sedelbuntar i sin hand. En på 5 miljoner, till mig, samt en på 1 miljon, till han. Jag gick till Vännen som behövde pengarna. Hon tog emot sedelbunten, mumlade någonting och gick iväg.
måndag 4 januari 2010
Elkul
Tillbaka i Umeå. Då jag glömde mobilladdaren i Skellefteå, och använde en gammal mobil trasig på flera sätt som reserv, kände jag för att se hur pass bra min badade Nokia mådde, efter ett par tre månaders vila. Den mådde utmärkt, fungerade klockrent! I en halv dag. Tvärdog. Var tvungen hoppstarta den med laddaren. Knapparna fungerar iallafall som de ska, ett problem mobilen hade tidigare. Så, kanske hoppas på lite lotto och köper ett nytt batteri. Har vi tur är det bara det som är fuckat.
Hittade åt mina gamla, dyra hörlurar idag också, tillsammans med Nokia-handsfree-sladden. Jag hade gömt och glömt de i en bröstficka på min vinterjacka i närapå ett år. Det var ett kärt återseende.
Väktarn har startat LAN här i lägenheten. Lär nog haka på några matcher, om de spelar rätt saker.
Jag har haft en ruta som kommit upp varje gång jag startat datorn sen jag formaterade den sist. SysPrep eller något dylikt hette den. Jag har alltid tryckt 'cancel' när den kommit upp, då datorn fungerat utmärkt utan vad den än tänkte göra. Nu imorse råkade jag trycka 'OK'. Den gick en minut, sen blev det ett herrans liv i elektroniken. Slutet kan sammanfattas i att inget hände, förutom att alla mina inställningar, bookmarks, genvägar och personifieringar av datorn försvann. Humor..
Hittade åt mina gamla, dyra hörlurar idag också, tillsammans med Nokia-handsfree-sladden. Jag hade gömt och glömt de i en bröstficka på min vinterjacka i närapå ett år. Det var ett kärt återseende.
Väktarn har startat LAN här i lägenheten. Lär nog haka på några matcher, om de spelar rätt saker.
Jag har haft en ruta som kommit upp varje gång jag startat datorn sen jag formaterade den sist. SysPrep eller något dylikt hette den. Jag har alltid tryckt 'cancel' när den kommit upp, då datorn fungerat utmärkt utan vad den än tänkte göra. Nu imorse råkade jag trycka 'OK'. Den gick en minut, sen blev det ett herrans liv i elektroniken. Slutet kan sammanfattas i att inget hände, förutom att alla mina inställningar, bookmarks, genvägar och personifieringar av datorn försvann. Humor..
lördag 2 januari 2010
Drömmen om dialekthäckleriet
Jag cyklade på en liten cykelstig som hade räcken på båda sidorna. Framför mig gick en rad unga människor tätt efter varandra i tågformation. De gick på höger sida, och stigen svängde åt höger. Kvinnan längst fram pratade med den bakom sig, och såg inte svängen, så hon blockerade vägen för mig, när jag skulle passera henne. Jag plingade på plingklockan och trängde mig mellan henne och räcket. Hon skrek "Meh, sådär gör man inte!" Jag stannade efter någon meter, vände mig om och svarade "I hadd it nå val!" Hela gruppen stirrade på mig, och brast ut i gapskratt. Kvinnan sa något i stil med "Han pratar som man gjorde på 50-talet!".
Jag blir ofta häcklad i mina drömmar. Freud hade säkert gottat sig i det. Jag gottar mig i att jag aldrig bryr mig om de som häcklar mig. Jag känner mig inte förorättad, arg, bitter eller någon annan känsla än likgiltighet. I mina drömmar vet jag att de som inte bryr sig om mig är inte värda att brys om.
Jag blir ofta häcklad i mina drömmar. Freud hade säkert gottat sig i det. Jag gottar mig i att jag aldrig bryr mig om de som häcklar mig. Jag känner mig inte förorättad, arg, bitter eller någon annan känsla än likgiltighet. I mina drömmar vet jag att de som inte bryr sig om mig är inte värda att brys om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
