tisdag 30 mars 2010
Jonthes Fantastiska Tips #12
Göm dig inte bakom principer och personliga normer. Ingen situation är en annan tillräckligt lik för att inte förtjäna att utvärderas självständigt.
måndag 29 mars 2010
Jonthes Fantastiska Tips #11
Vet vad du vill ha. Vet att du vill ha det. Uppfyller du de här kraven är det redan ditt.
Halvmesyrer räknas inte.
Halvmesyrer räknas inte.
Bra-öra
Sitter på good-ear.com. Det är en sida som ska hjälpa en hitta sitt musikaliska öra, något som borde göra mig gott. Jag kan för det mesta höra om ett ackord är i dur eller moll. 7-ackord går också ibland, men det är gränsen av min förmåga.
Hade vart kul att kunna höra intervallen lite bättre. Ibland lyckas jag ta fram en simpel låt, om jag lottar fram det första ackordet. Men det sker på tok för sällan för att jag ska kunna kalla mig musiker.
Hade vart kul att kunna höra intervallen lite bättre. Ibland lyckas jag ta fram en simpel låt, om jag lottar fram det första ackordet. Men det sker på tok för sällan för att jag ska kunna kalla mig musiker.
söndag 28 mars 2010
Drömmen om det vackra livet
Första drömmen jag skrivit ner sen 16 januari. Jag har haft en streak av stress och ofokus på morgnarna ett bra tag nu.
Det här är en trevlig dröm, men med ett otrevligt slut.
Jag befann mig i en föreläsningssal. Folk omkring mig gick och log hela tiden. Jag skulle flytta in i en ny lägenhet den dagen. Föreläsaren kom fram till mig (en gråhårig tant) och påminde mig att jag skulle slå in lite spikar hos en man. Jag hade byggt en låda till min lägenhet förut, så staten tyckte jag var erfaren nog att göra uppdrag åt dem. Jag skulle få 5000 + 5000 för det, och det skulle ta runt 20 minuter. Föreläsaren påminde mig att jag måste vara där 17.00. Jag tänkte kolla tiden, men fann ingen klocka. Min mobil var också borta.
Jag gick iväg till lägenheten. Solen lyste och det växte vacker grönska överallt. Alla byggnader var halvgråa, förutom den min lägenhet låg i. Någon hade målat gröna motiv runt porten, så växter hade lockats dit och snirklade runt ingången, utan att blockera vägen. En söt kvinna öppnade dörren för mig in i trappuppgången, och presenterade sig som min granne. Hon visade mig vart min lägenhet var. Vi gick upp en halv trappa, genom en korridor på 3 meter och svängde vänster.
Lägenheten var stor. Det var bara en etta, men stor nog för att ha kunnat vara en trea. Väggarna var vita, och allt möblemang var vitt, av stål eller av glas. En annan kvinna var i lägenheten och satte upp blommor lite varsomstans. Hon log stort när hon såg mig.
Jag tänkte kolla tiden, men fann ingen klocka den här gången heller. Jag försökte fråga kvinnorna, men ingen av dem förstod mig. De var upptagna med att sätta upp blommorna. Jag beslöt mig för att det var dags att gå och spika spikarna, och lämnade dem och lägenheten.
Utanför porten stötte jag på Min Gode Fader. Han såg trött och oengagerad ut. Han ville in för att kolla på lägenheten. Jag visade han in. Han ville ha vatten, så jag gick till köksvrån och tog fram ett glas. När jag hällde upp från kranen råkade jag skvätta vatten på byxbenet. Jag kunde inte torka bort det. Jag förstod inte hur jag skulle göra. Jag gick till Gode Fader och försökte be han torka bort det, men jag fick inte fram orden. Jag stod och hoppade på ena benet, sträckte fram det blöta, pekade på det med båda händerna och mumlade fram saker inte ens jag förstod. Gode Fader suckade uppgivet och torkade bort det.
Då upptäckte jag varför jag fått lägenheten. Varför staten gav mig lätta uppdrag för stora pengar. Varför två vackra främlingar hjälpte mig med lägenheten utan att ens blivit ombedda. Varför alla varit så glada mot mig. Varför Gode Fader verkade så trött på livet.
Jag var gravt utvecklingsstörd.
Jag har en tendens att alltid vakna när jag kommer till såna där insikter. Insikter som förändrar hela drömmen. Jag får aldrig veta hur jag hanterar situationerna, hur jag reagerar. Kanske för att jag inte vet hur jag skulle reagera.
...
Hur fan skulle man reagera om man insåg att man var utvecklingsstörd? Om alla visste det, förutom du, och hade särbehandlat dig hela ditt liv p.g.a. det? Det behöver inte vara utvecklingsstördhet. Det kan vara vadsomhelst som får folk att behandla dig annorlunda och samtidigt får dig att sakna sjukdomsinstinkt. Det kan ha pågått hela ditt liv, utan att du vet det.
Tanken är tillräcklig för att göra en hygglig kille paranoid.
Det här är en trevlig dröm, men med ett otrevligt slut.
Jag befann mig i en föreläsningssal. Folk omkring mig gick och log hela tiden. Jag skulle flytta in i en ny lägenhet den dagen. Föreläsaren kom fram till mig (en gråhårig tant) och påminde mig att jag skulle slå in lite spikar hos en man. Jag hade byggt en låda till min lägenhet förut, så staten tyckte jag var erfaren nog att göra uppdrag åt dem. Jag skulle få 5000 + 5000 för det, och det skulle ta runt 20 minuter. Föreläsaren påminde mig att jag måste vara där 17.00. Jag tänkte kolla tiden, men fann ingen klocka. Min mobil var också borta.
Jag gick iväg till lägenheten. Solen lyste och det växte vacker grönska överallt. Alla byggnader var halvgråa, förutom den min lägenhet låg i. Någon hade målat gröna motiv runt porten, så växter hade lockats dit och snirklade runt ingången, utan att blockera vägen. En söt kvinna öppnade dörren för mig in i trappuppgången, och presenterade sig som min granne. Hon visade mig vart min lägenhet var. Vi gick upp en halv trappa, genom en korridor på 3 meter och svängde vänster.
Lägenheten var stor. Det var bara en etta, men stor nog för att ha kunnat vara en trea. Väggarna var vita, och allt möblemang var vitt, av stål eller av glas. En annan kvinna var i lägenheten och satte upp blommor lite varsomstans. Hon log stort när hon såg mig.
Jag tänkte kolla tiden, men fann ingen klocka den här gången heller. Jag försökte fråga kvinnorna, men ingen av dem förstod mig. De var upptagna med att sätta upp blommorna. Jag beslöt mig för att det var dags att gå och spika spikarna, och lämnade dem och lägenheten.
Utanför porten stötte jag på Min Gode Fader. Han såg trött och oengagerad ut. Han ville in för att kolla på lägenheten. Jag visade han in. Han ville ha vatten, så jag gick till köksvrån och tog fram ett glas. När jag hällde upp från kranen råkade jag skvätta vatten på byxbenet. Jag kunde inte torka bort det. Jag förstod inte hur jag skulle göra. Jag gick till Gode Fader och försökte be han torka bort det, men jag fick inte fram orden. Jag stod och hoppade på ena benet, sträckte fram det blöta, pekade på det med båda händerna och mumlade fram saker inte ens jag förstod. Gode Fader suckade uppgivet och torkade bort det.
Då upptäckte jag varför jag fått lägenheten. Varför staten gav mig lätta uppdrag för stora pengar. Varför två vackra främlingar hjälpte mig med lägenheten utan att ens blivit ombedda. Varför alla varit så glada mot mig. Varför Gode Fader verkade så trött på livet.
Jag var gravt utvecklingsstörd.
Jag har en tendens att alltid vakna när jag kommer till såna där insikter. Insikter som förändrar hela drömmen. Jag får aldrig veta hur jag hanterar situationerna, hur jag reagerar. Kanske för att jag inte vet hur jag skulle reagera.
...
Hur fan skulle man reagera om man insåg att man var utvecklingsstörd? Om alla visste det, förutom du, och hade särbehandlat dig hela ditt liv p.g.a. det? Det behöver inte vara utvecklingsstördhet. Det kan vara vadsomhelst som får folk att behandla dig annorlunda och samtidigt får dig att sakna sjukdomsinstinkt. Det kan ha pågått hela ditt liv, utan att du vet det.
Tanken är tillräcklig för att göra en hygglig kille paranoid.
onsdag 24 mars 2010
Livets bottenskrap
Är ledamot på kårfullmäktige, och på mötet ikväll gick vi igenom och korrekturläste stadgarna. I och med kårobligatoriets avskaffande var det en hel del som ändrats, så vi fick sitta en hel del och märka ord och debattera formuleringar. I nära 5 timmar, blev det.
Hur mycket jag än kommer leva i framtiden, är jag rätt säker på att jag aldrig kommer ha så långtråkigt som jag haft ikväll. Livet kan bara gå uppåt nu, alltså :)
Hur mycket jag än kommer leva i framtiden, är jag rätt säker på att jag aldrig kommer ha så långtråkigt som jag haft ikväll. Livet kan bara gå uppåt nu, alltså :)
tisdag 23 mars 2010
Jonthes Fantastiska Tips #10
Glöm inte din mobil någonstans. Livet blir några steg krångligare när man gör det.
fredag 19 mars 2010
Jägerjakten
Avtalet gäller EA Sports NHL 10 på Xbox 360. Matchperioderna är 10 minuter långa, och svårighetsgraden är Allstars. Bäst av elva (11), eller först till sex (6) vunna matcher gäller. Förloraren införskaffar en kvarting Jägermeister till vinnaren.

Klicka på bilden för en förstoring. Men kort sagt: JAG HAR VUNNIT EN KVARTING JÄGERMEISTER!

Klicka på bilden för en förstoring. Men kort sagt: JAG HAR VUNNIT EN KVARTING JÄGERMEISTER!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
