Chokladbollarnas 1, 2, 3

Tänkte göra chokladbollar idag. Först glömde jag smälta smöret innan jag blandade det med sockret. Det gick dåligt.
Sedan kom jag på idén att hälla i kaffet i socker-smör-blandningen, för att värma upp smöret. Bara det att jag råkade ta en hel kopp istället för de rekommenderade 2 matskedarna. Det gick sämre.
Sedan gjorde jag en helt ny sats. Jag vet inte riktigt varför, men det gick sämst.

Så nu har jag en stor märklig klump i ett glasspaket i frysen, tills ett tillfälelr kommer då jag känner mig mindre kräsen.

Jag borde inte hålla mig i köket..

Jonthes fantastiska tips #2

Nöj dig aldrig med det du har. Var alltid tacksam över det du har.

(Jonthe's got his zen going on)

Jonthes fantastiska tips #1

Köp Felix Ekologiska köttbullar.

Dyra, men ack så goda! (Jämfört med andra färdiggjorda sorter)

Beatbox

Fransos som beatboxar

Jag har bestämt mig för vad jag ska dedikera mitt liv åt. Jag ska lära mig beatboxa. Det är sjukt sjukt hur bra det låter.

Drömmen om kiosken

Jag stod i en kiosk, som affärsbiträde. En Vän hade pengaproblem, och en Polare föreslog att jag skulle låna kiosken för att tjäna ihop det Vännen saknade. Kioskägaren lät mig låna kiosken för en dag, utan kostnad.

Dagen tog slut, det hade varit lite människor genom. Plötsligt kom det in ungefär 20 personer in i kiosken, däribland Polaren. Han gick till lösgodiset, ställde sig och började skopa. Jag tittade runt bland de andra besökarna, tlls jag uppmärksammade att ljudet från Polarens håll lät likadant. Han hade skopat samma sorts godis i typ en halvminut nu. Då såg jag att han skopade ner i sin väska han hade med sig.

Jag kände att jag inte hade någon lust att vara i närheten av det beteendet, och gick ut ur kiosken. Polaren kom ifatt och bjöd på godiset. Jag åt av det. Han sa att nu var det dags att få ihop pengarna från kioskägaren. Han plockade fram ett papper, ett kontrakt, ch bad mig skriva på det. Jag kunde inte läsa texten (för liten och suddig), så jag skrev på utan att läsa. Vi kom fram till kioskägarens hus. Polarn bad mig vänta utanför.

Efter ett tag kom Polaren ut. Han hade två sedelbuntar i sin hand. En på 5 miljoner, till mig, samt en på 1 miljon, till han. Jag gick till Vännen som behövde pengarna. Hon tog emot sedelbunten, mumlade någonting och gick iväg.

Elkul

Tillbaka i Umeå. Då jag glömde mobilladdaren i Skellefteå, och använde en gammal mobil trasig på flera sätt som reserv, kände jag för att se hur pass bra min badade Nokia mådde, efter ett par tre månaders vila. Den mådde utmärkt, fungerade klockrent! I en halv dag. Tvärdog. Var tvungen hoppstarta den med laddaren. Knapparna fungerar iallafall som de ska, ett problem mobilen hade tidigare. Så, kanske hoppas på lite lotto och köper ett nytt batteri. Har vi tur är det bara det som är fuckat.

Hittade åt mina gamla, dyra hörlurar idag också, tillsammans med Nokia-handsfree-sladden. Jag hade gömt och glömt de i en bröstficka på min vinterjacka i närapå ett år. Det var ett kärt återseende.

Väktarn har startat LAN här i lägenheten. Lär nog haka på några matcher, om de spelar rätt saker.

Jag har haft en ruta som kommit upp varje gång jag startat datorn sen jag formaterade den sist. SysPrep eller något dylikt hette den. Jag har alltid tryckt 'cancel' när den kommit upp, då datorn fungerat utmärkt utan vad den än tänkte göra. Nu imorse råkade jag trycka 'OK'. Den gick en minut, sen blev det ett herrans liv i elektroniken. Slutet kan sammanfattas i att inget hände, förutom att alla mina inställningar, bookmarks, genvägar och personifieringar av datorn försvann. Humor..

Drömmen om dialekthäckleriet

Jag cyklade på en liten cykelstig som hade räcken på båda sidorna. Framför mig gick en rad unga människor tätt efter varandra i tågformation. De gick på höger sida, och stigen svängde åt höger. Kvinnan längst fram pratade med den bakom sig, och såg inte svängen, så hon blockerade vägen för mig, när jag skulle passera henne. Jag plingade på plingklockan och trängde mig mellan henne och räcket. Hon skrek "Meh, sådär gör man inte!" Jag stannade efter någon meter, vände mig om och svarade "I hadd it nå val!" Hela gruppen stirrade på mig, och brast ut i gapskratt. Kvinnan sa något i stil med "Han pratar som man gjorde på 50-talet!".


Jag blir ofta häcklad i mina drömmar. Freud hade säkert gottat sig i det. Jag gottar mig i att jag aldrig bryr mig om de som häcklar mig. Jag känner mig inte förorättad, arg, bitter eller någon annan känsla än likgiltighet. I mina drömmar vet jag att de som inte bryr sig om mig är inte värda att brys om.