Jag cyklade på en liten cykelstig som hade räcken på båda sidorna. Framför mig gick en rad unga människor tätt efter varandra i tågformation. De gick på höger sida, och stigen svängde åt höger. Kvinnan längst fram pratade med den bakom sig, och såg inte svängen, så hon blockerade vägen för mig, när jag skulle passera henne. Jag plingade på plingklockan och trängde mig mellan henne och räcket. Hon skrek "Meh, sådär gör man inte!" Jag stannade efter någon meter, vände mig om och svarade "I hadd it nå val!" Hela gruppen stirrade på mig, och brast ut i gapskratt. Kvinnan sa något i stil med "Han pratar som man gjorde på 50-talet!".
Jag blir ofta häcklad i mina drömmar. Freud hade säkert gottat sig i det. Jag gottar mig i att jag aldrig bryr mig om de som häcklar mig. Jag känner mig inte förorättad, arg, bitter eller någon annan känsla än likgiltighet. I mina drömmar vet jag att de som inte bryr sig om mig är inte värda att brys om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar