Jonthes creed

Jag tittar i spegeln och gillar det jag ser.
Jag ser en man.
Jag har sett han förut, ofta.
Iallafall liknar han någon jag sett förut.
Han liknar den jag gick runt och ville vara.
Försökte vara.
Han är inte en klockren avatar av min sinnesbild dock.
Men fan så jäkla bra nära ändå.

Jag har kämpat för att bli den mannen.
För att kunna vara nöjd med mig själv.
Jag har strävat efter förändring av min person.
Men jag är inte annorlunda från den jag var förut.
Ändå är jag både jag och han, samtidigt.
Och vi går hand i hand.

Jag är nöjd med mig själv.
Känner jag mig mindre värd är det bara flyktigt.
Känner jag mig mindre värd inser jag fort hur fel det är.
Jag har en stabilitet jag inte haft förut.
Jag är starkare än förut.

Jag har insett vad som är viktigt.
Jag fäster litet värde vid materiella ting.
Jag finner glädje i vardagen.
Jag finner glädje i motgångar.
Jag finner glädje i medgångar.
Jag finner glädje i vinster.
Oavsett hur små, är de aldrig obetydliga.

Jag har funnit en behaglig sinnesstämning.
Jag har valt lycka.
Och det känns så herrejäkla bra.