onsdag 30 september 2009

Drömmen om krigsscenerna

I följande dröm fanns det osagda regler. Ett antal av dem. Det var en krigsscen som skulle spelas om och om igen, tills mitt lag (de Goda) vann. Motståndarna var Zombies. Om någon i vårt lag dog stod dem vid nästa scen på de Ondas sida. Med två undantag: Jag kunde inte byta sida, och inte heller kung Arthur, om någon av oss dog så förlorade vi bara den scenen, och en ny scen påbörjades (kung Arthur var en liten kille som precis börjat få fjun på hakan, inte helt olik mig i min gröna ungdom).

Om våran flagga (stod på en kulle revs ner förlorade vi scenen. Om kung Arthur drog Svärdet i Stenen ur Stenen kunde han kontrollera de Ondas handlingar. I.W.I.N-knapp, alltså. Svärdet i Stenen flyttade på sig vid varje scenbyte (scenbytena skedde så där ologiskt direkt utan att vara överraskande, bara som så drömmar kan göra).

Scen 1: Jag och mitt lag stod på en kulle, nära våran flagga. Vi var kanske 200 st. Ett par 100 meter bort stod de Onda, ungefär samma mängd, på en lika stor kulle. Efter en lång strid (information saknas) i dalen var vi tillbaka i startrutan, kraftigt decimerade i antal.

Scen 2: Jag stod vid vår flagga och en Ond kastade ett spjut som träffade mig i magen. Detta skedde ett par sekunder efter omstarten.

Scen 3: Vi var nu ännu färre i antal, kanske runt 50. De Onda var kanske 100. Jag stod och försvarade flaggan igen, men vart rusad av en hög med Onda, som kastade spjut och svärd igen. Ett träffade mig i benet.

Scen 4: De Goda var nu färre än man har fingrar. De Onda kastade spjut och svärd mot mig som besatta, men jag lyckades den här gången undvika samtliga projektiler. Jag hörde kung Arthur skrika till, och såg att jag råkat lämna flaggan oskyddad medan jag duckat undan. De Onda stod vid den, skrattandes och vinkandes, innan de fällde den.

Scen 5: De Onda anföll igen, nu var det bara jag och Arthur kvar. Ett svärd de Onda kastade fastnade lite lätt i en sten precis bredvid Svärdet i Stenen, och jag röt åt Arthur att ta Svärdet. Han sprang dit och drog fel svärd. När jag informerade han om det slog han sig för pannan, innan han blev genomkörd av ett spjut.

Scen 6: Arthur sprang direkt till Svärdet i Stenen, som var kvar på samma ställe och drog ut det. De Onda slutade anfalla, och gick fram till oss. Två (heta) Ondingar gick fram till, och han befallde dem att suga av han.

Få Jonthedrömmar utan sexuella anspelningar, verkar det som. Min libido har stort inflytande på mitt undermedvetna. Att jag drömde så blodigt måste bero på Dead Space, som jag börjat lira nu på senare tid. Kanske borde ta det lite lugnare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar