Nu har jag vågat det jag ville.
Men inte fan känner jag mig större än en mask än.
Är den generella lyckan jag kännt hitills en illusion? Är jag så lätt att få olycklig? Jag vill bara glömma det här, fokusera på att nolla nollorna och resten av livet som pågår just nu.
(Om du inte förstår vad jag snackar om är det inte menat för dina öron.. väldigt personliga saker, det här)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar